Okej, varning för gnällblogg.

Usch. Jag har pannknack. Kanske borde sova tidigt idag för en gångs skull. Känns som det blir sent varje dag nuförtiden. Och sova bör man, annars dör man...kanske till slut. Eller i alla fall i förtid? Eller så får man sämre hy, taskigt humör och det som jag har nu...pannknack.

Jag har inga pengar knappt så jag får ta från mina sparade slantar för att köpa påskgrejer..känns mindre roligt, men vad gör man.
Jag har jättemycket lust att rita, men orkar inte alls. Nej, jag ska nog lägga mig i sängen, gnälla lite högt för mig själv och sen sova. Ja, så får det bli.
Varför känns vissa dagar bara så jobbiga?
Irriterade mig jättemycket på en kille som åkte samma buss som jag hem för en stund sedan. Han blev arg på busschauffören för att han inte stannade vid den stationen som han skulle av vid. Ja, det kanske man kan förstå, men inte om han inte ens hade tryckt på stoppknappen och satt och babblade i sin mobil utan att ens märka att bussen åkte förbi hans station. Han gick fram till chauffören och skällde ut honom.
Ja, se människor...suck.

Lite annat jag stör mig på just nu också, men det ska jag inte skriva om här.

Men vafan..trist det blev då. Här är en egobild, fem år gammal sådan:

Förr i tiden, ja för sisådär fyra år sen eller till och med fem, brukade jag ofta sminka mig och fota en massa självporträtt. Jag gör det ibland fortfarande men det är inte alls lika ofta nuförtiden. Jag tror jag ska ta upp det där igen. Det är så himla kul. Dock fotade jag förr ganska personliga självporträtt som speglade olika faser i mitt liv.

Här är två exempel från den tiden, ca 4 år gamla bilder, från samma fototillfälle:

...om bloggande och sånt.

Just nu pågår något som heter "4 dagar" på Konstfack. Det är vår institution, Bildpedagogik, som varje år ordnar detta. Det är 4 dagar av föreläsningar och presentationer kring ett valt tema. I år är det Excess - kultur, konsumtion och klimat det handlar om. Det är alltid studenter från åk 2 som gör presentationerna (i övrigt är det inbjudna föreläsare som pratar om dagarna).

Igår hade en grupp en presentation kring bloggar och bloggande. De hade pratat med ungdomar om varför de bloggar och varför de läser bloggar.
Eftersom jag har en egen blogg så började ju jag såklart fundera vidare på varför jag själv väljer att skriva och lägga ut bilder här. Många av de som de hade pratat med menade att de läste andras bloggar för att det var kul, spännande att se vad som händer och sådana saker.
För mig är det mer för att se vad det finns för olika typer av människor och jag föredrar bloggar med lite kreativ anknytning. Där kan jag läsa och se på bilder, vilket är en stor del av livet. Jag kan dessutom se vilka som verkar intressanta att skriva en kommentar till. Dock är mina kommentatorsfingrar inte direkt fulla av blåsor för jag skriver inte ofta kommentarer i andras bloggar. Jag har funderat på varför.

På ett sätt är ju bloggarna så himla personliga och det känns svårt att kommentera alldeles för personliga saker, särskilt när det gäller någon man inte alls känner.
På ett annat sätt är ju vissa bloggar ganska stora och får sisådär 50 kommentarer på ett inlägg och då känns det liksom överflödigt att skriva något (som någon annan dessutom kanske redan skrivit).
Jag kommenterar bara när jag känner att jag verkligen vill. Inte för att locka läsare till min blogg, för jag tror personligen inte att den är särskilt intressant för den stora massan.

Så varför håller jag själv på med detta? Först och främst har jag alltid tyckt om att skriva och skapa bilder. Vare sig det är foton eller målningar, textrader eller bara dagboksanteckningar, så tycker jag om det där kreativa som man ändå kan få utlopp för i den här världen.
Varför väljer jag då att ha en offentlig blogg?
Varför inte? Eftersom min lilla blogg ändå inte lockar så mycket besökare så stör det inte mig att den är offentlig. Jag letar inte läsare.

Bilderna jag väljer att lägga här är alltid tagna av mig själv. Jag tycker om tanken på att jag bara är skyldig mig själv något för att bilderna ligger ute på nätet för allmän beskådan. Skulle jag märka att mina bilder blev stulna på något vis kanske jag skulle fundera över om jag verkligen ska ha mina bilder här.
Självporträtten tar jag nästan enbart för att bygga upp mitt eget självförtroende och för att jag älskar att fota porträtt.
Jag har alltid haft dåligt självförtroende och känt mig ful. Därför försöker jag motverka det genom att ta självporträtt och försöka bevisa för mig själv att jag duger bra. På senaste tiden försöker jag ta helkroppsbilder också, för att öka på självkänslan. Att jag väljer att lägga ut bilderna här är nog mycket för att då blir det verkligen "på riktigt". Såhär ser jag ut, ungefär...
Genom åren har jag även tagit en del självporträtt som speglar vissa faser i mitt liv.

Nu undrar jag:
Ni som läser, varför läser ni? Om ni bloggar själva, varför bloggar ni?

Nej, det här har inte varit en bra dag. För mycket stress och för mycket tankar i huvet som jag inte behöver och som bara stör mig i den redan infunna stresskiten. Jaja, hoppas nästa vecka blir bättre och att allt känns lite lugnare.

Jag skissade av ett foto av Sandra (Martins syster) idag och jag blev så nöjd. Det blev jättelikt och jättefint. Så roligt när man lyckas med något på kort tid (typ en halvtimme).
Ska försöka skissa min brorson Oliver också, när tiden finns. Det kanske finns tid men när den tiden kommer så orkar jag inte alltid. Imorgon hoppas jag på bra väder så jag kan cykla bort lite kalorier...den här helgen har jag ätit både chips, glass och choklad. Blä vad onyttig jag känner mig. Dock har middagarna i helgen varit relativt nyttiga.

Bjuder på en gammal bild också, inte en särskilt bra men det är vad jag har att erbjuda idag. :)

Vafan.
Vi håller på och rensar bort lite slängasaker från balkongen och så ser jag inte mina grodor någonstans.
Alltså, mina två trädgårdsgrodor. En i guld och en i grönt. Borta. Gone. Poff.
Martin kollar på grannens balkong och vad står där på en hylla om inte mina två trädgårdsgrodor. Asså...ehm? Vafan?
Jag gick dit, tog mina grodor och ställde tillbaka dem på vår balkong. Seriöst? Hur tänkte våra grannar när de tog våra grodor och ställde dem på sin egen balkong som är precis bredvid vår? Vi bor på loftgång så man kan gå in på varandras platser...Nu är jag lite upprörd måste jag säga. Nästan så jag vill ringa på och fråga vafan de håller på med... suck...grannar...