The pigeon-story

Jag har ju glömt att berätta hur det gick för duvbebisarna som bodde uppe på bjälken på vår balkong. En dag såg jag i alla fall att där var två bebisar. Jag hade hela tiden trott att det var en bebis.
Mamma och Pappa duva var där med jämna mellanrum och matade sina små och det var så sött att få se.
En dag började bebisarna vandra omkring däruppe på bjälken, mamma och pappa duva såg till dem och till sist en dag hade en hoppat ner på vår balkong, medan den andra var borta. De hade nog lärt sig att flyga. Den som hamnade på vår balkong låg under fåtöljen (som vi förövrigt ska slänga, dessutom är den helt nerbajsad med duvbajs..ni skulle bara se...man ser lite på golvet där vid duvan..) i ett par timmar. Den hittade en liten gren från boet som den lade sig på..trodde nog att det var boet...men sen kom nog Mamma och Pappa duva och hämtade den, för den har inte synts till sedan den dagen.

vad känner du dig stressad över gumman?



massa kram

Vad gulligt!



Svar: Ska försöka lägga ut mer sånt!

Nej men vikka sötisar :)



Ätit idag nu då? ;) puss.

fast du borde bli mer läst =)



låter inte bra att du är så stessad gumman, but who am i to talk fröken grubbelochanalysöveranalys, hehe.



me ja det brukar ordna sig när man har några nära o kära kring sg =)



massa kram!

Vet du varför du har så ont i magen? :/

Haha kommentaren innan var det jag som skrev ;) gör alltid sådär eftersom jag & Anders just nu sitter vid samma dator....hahaha

Men usch så jobbigt :( Är väl lättare sagt än gjort också att stressa ner :(



Jag har iaf inte ont i magen ;) Skönt nog...