Gnäll, gnäll!
En lite ruffigare bild får starta dagen.
Jag känner mig jättestressad och egentligen vet jag inte varför...eller..jo...mycket stress inför tjejmilen, komma runt där i år igen...det känns som det blir för mycket tävling över det hela...jag satsade förut bara på att komma runt på under en och en halv timme och var nöjd så men nu börjar allt liksom bli allvarligt plötsligt. "Snart kommer det gå snabbare och snart kommer det bara ta en timme...bla bla bla..." Jag vill inte springa tjejmilen om det ska vara press på tiden. Jag skiter i tiden. Jag springer en mil och är liksom nöjd med det...eller? Är tiden viktigast?
Sen börjar skolan om en vecka ungefär, det stressar också upp mig. Dessutom vill jag få klart tavlan nån gång och hinna skissa klart allt som ska skissas klart...det kanske inte låter mycket men för mig är mycket på en gång stressigt...
Nu ska jag i alla fall försöka äta upp min frukost och sen ut och springa...yihooooo va kul.....not.
Måste efter det städa hela lägenheten, det är inte heller det roligaste.
Gnäll, gnäll!
NEJ NEJ NEJ! Springa och komma i mål på kortast tid är inte viktigast - det är att ta sig runt och njuta av tillvaron, se vackra Djurgården, se och prata lite med alla trevliga kvinnor, slänga lite käft med pösmagade gubbar som står och tittar på och skriker :"men dra på lite rå...". Det är ju bara DU DU DU som bestämmer tempot - ingen ska kunna stressa dig att göra mer än du vill - det bestämmer jag som betalt din startavgift, det ska va kul!
Jag hade visserligen tänkt försöka öka tempot i år, men ändå gå, men nu blir det ögonoperation i Umeå på tisdag, så det blir nog att ta det lugnt. Jag är jätteglag att jag får vara med ändå. See you soon! (man ska tydligen blanda engelska och svenska nu av någon anledning!
Barbro:
Jo...jag försöker tänka så...men det är svårt...
Men jag jobbar på det!