Jag vill ibland krypa ur mitt skinn och bilda en kokong av skumgodis som jag kan bo i tills mitt nya skinn vuxit fram. Jag kan leva av skumgodiset tills allt är klart och jag kan krypa ut ur min kokong som en ny människa. Utan torr hud som kliar, utan bölder som ploppar upp under natten (så man ser ut som Marlon Brando i Gudfadern, i alla fall från ena sidan sett), och utan tio kilo fett.
Under tiden jag frodas och har det varmt och skönt i min kokong ska jag drömma godisdrömmar och inte jobba. Jag ska nästan inte finnas till.
Men då saknar jag Martin, så kanske att jag gör ett hål på kvällarna så jag kan krypa ut och ner hos honom i sängen. Sen, när han jobbar om dagarna, då kan jag fortsätta drömma godisdrömmar och äta skumgodis i min hemtrevliga kokong.
Dock är jag nu frågande till om man går ner så mycket i vikt om man äter skumgodis hela dagarna?
Och nu kommer jag på än fler saker jag skulle sakna där inne i min skumgodissovsäck. Ritandet då? Målandet? Fotandet och pillandet i ps? Solens strålar i mitt ansikte? Min egenlagade goda mat? Mina fåglar?
Det kanske inte var någon bra idé att tillbringa dagarna i en kokong i alla fall. Men..det kanske är okej om jag använder skumgodiskokongen låt säga...hm...kanske en timme om dagen. Då kanske det skulle gå långsammare med själva processen men jag skulle inte sakna för mycket.
Fast jobba vill jag gärna slippa ändå om jag får?


Ehm...ja?