R I P Rutger 1997 - 2005

61270-505




Idag är det 2 år sedan min bästis dog.
Vi lämnade honom till några kompisar och skulle till Hultsfred, när vi kommit fram fick jag ett samtal...han var borta...den festivalen var ett enda stort mörker. Jag tror jag satt vid tältet och grät i fem, sex timmar den första dagen där, när jag fått samtalet..

Såhär skrev jag i min dagbok på Lunarstorm när jag kom hem från Hultsfred:

Sitter i en tyst lägenhet...tycker mig höra ljud från buren hela tiden men det är nog bara inbillning, ingen är ju där...ingen liten underbar undulat som heter Rutger och har varit min bebis i 8 år...fram tills den 15 juni fanns han...nu finns han inte mer. Det känns helt sjukt...så jobbigt och ledsamt och helt enkelt skittråkigt.

Hultsfredsfestivalen blev liksom en slags dimmig resa under vilken jag tvingades acceptera att min fågel blivit uppäten av en jävla hund...jag fattar fortfarande inte och kommer troligen inte att fatta hur man kan lämna en liten fågel ensam med två hundar som säkert tyckte det var jätteintressant med en liten sak som satt där i buren o pratade och rörde sig...så intressant att de glatt åt upp honom...och jag förlorade en bästis...som jag nästintill växt upp med. Näe, det blir inget mer av att lämna husdjur till folk man inte känner ordentligt...aldrig mer. Bara mamma får passa mina djur hädanefter. Och jag kan inte sluta tänka på hur läskigt Rutger måste tyckt att det var...han måste varit skräckslagen...jag kan bara hoppas att han dog snabbt så han knappt hann förstå något av vad som hände...det gör ont i mig när jag tänker på det...

En läskig sak var att jag natten innan drömde att Rutger dog och att jag var helt förtvivlad...
När vi skulle lämna Rutger på tisdagskvällen var jag nära gråten..jag visste inte varför, han har ju bott borta förut när jag rest bort...men det var riktigt jobbigt. Jag ville helt enkelt inte lämna bort honom den här gången men jag var tvungen för vi skulle ju resa bort... Nästa gång jag känner så så skiter jag i att resa bort...
Mamma berättade att samma dag Rutger dog hade de suttit ute i trädgården och plötsligt hört en gök låta väldigt högt och länge. Rolles mamma kom ut och sa "är det döden-göken...den som varslar om död?" Ett par timmar senare ringde jag till mamma och sa att Rutger var död...många varsel blev det den här gången...
Jag ska till stan senare idag och se om jag hittar nån ny fågel..det är helt olidligt utan Rutger här...så jag måste ha nåt att sysselsätta mig med, särskilt som jag kommer att vara helt ensam här sedan...hade ju tänkt att jag och Rutger skulle spendera den månaden tillsammans men så blev det inte...
Jag tror inte att Rutger tycker att jag är en hemsk människa som skaffar en ny fågel så snabbt..han förstår nog och tycker att jag ska vara glad...

Det jag är "glad" för i det här är att han slapp bli sjuk innan han dog...och att det inte var jag som orsakade hans död, men jag är fortfarande så jävla ledsen över att han behövde försvinna...han var en pigg åttaårig undulat som säkert hade levt lika länge till...
Jag kommer aldrig att glömma min Rutgerprutt!



Kommentarer
Postat av: madde

hehe, typiskt en kille (iofs en fågel kille men en KILLE ändå) att sitta på ett bröst, kan tänka mig att han trivdes där ;)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback