Nu är det snart dags. Jag ska snart bege mig till min barndoms stad. Staden där jag föddes, där jag levde tills jag äntligen flög därifrån, bokstavligen. Jag flög därifrån ner till den lilla staden Ronneby, där jag först hälsade på hos Martin i ganska långa perioder.

Vi reste till Sydostasien tillsammans 2002 och hade två månaders sjukt häftiga upplevelser. Dagen jag kom hem därifrån satt jag på en stol och stirrade ut i luften..visste inte vart jag skulle ta vägen eller vad jag skulle göra..var ju van att vara ute och resa och dessutom var min homecoming inte särskilt rolig av andra orsaker...så förvirring av första graden.
Sedan flyttade jag ner till Ronneby och bodde i ett studentrum på 22 kvm. Martin hade ett eget rum men var för det mesta i mitt. Jag fick rum i samma hus som han. På lördagarna hade vi middag med ett annat par (som numera inte längre är ett par) som bodde i samma hus.
Jag läste sociologi i den lite större staden Karlskrona (jag pendlade från Ronneby, 20 min med tåget) och gjorde bra ifrån mig.


Efter ett år i Ronneby/Karlskrona reste jag och Martin till den underbart mysiga staden Göteborg där vi sedan bodde och studerade och jobbade i två år. Jag gillade Göteborg. Inte var det en nackdel att jag fick se Carl-einars varieté på somrarna heller..

Rutger dog en månad innan vi senare flyttade till Stockholm, där vi fortfarande håller till. Båda två. Tillsammans.
I sommar firar vi sex år tillsammans. Sex år. Härligt! Vi ska resa och fira i sommar. Blir skitbra! Och roligt ska vi ha!


Så imorgon beger jag mig till platsen som gjorde att jag fått uppleva så mycket som jag faktiskt gjort.