trötthetens charm

Ja finns det något sådant eller har jag flugit en bort och satt mig på en trädgren i något varmt och vackert land utan grå himmel? Jag vore en glad flicka om solen kunde komma fram och värma mina små frusna nävar innan jag får migränklubben på besök. Jag vill plantera smultron, lasera hyllor och sitta i solen med ett glas vatten och bara värma ansiktet där en stund. Helst vill jag resa bort, till ett varmt och vackert land utan grå himmel... fast egentligen skulle det räcka att få resa till ett jädra vackert land. Komma bort från stressen och migränklubben som knackar på. Jag har försökt att inte öppna när de kommer, men eftersom de alltid kommer olägligt och utan att säga något innan så har det helt enkelt varit svårt att undvika dem. De små jävlarna..
Men trötthetens charm tycks inte infinna sig vad jag än gör för att den ska trivas hos mig. Det är helt enkelt inte roligt att vara trött. Har jag kommit på alldeles själv. Jahadå!

Och varför ser man alltid minst ett miffo när man åker tunnelbana? Det är alltid någon som liksom skiljer sig från mängden om man säger så.
"Det finns en man där jag bor..han brukar gå in på ica med en kasse (pantflaskor?) och kommer sedan ut efter en stund igen och går in till sig, där jag antar att han bor. Undrar om det är hans äventyr? Han tar modet till sig och smyger iväg på en liten utflykt, bort från ensamheten och ut bland folket på ica. Det är ju rätt bra det."


Ibland skulle jag bara vilja vinna en massa pengar så jag kan slippa jobba, bara resa runt ett år eller två..köpa allt jag behöver (nya kläder mm) och äta den mat jag vill..utan att behöva bry mig om hur mycket det kostar. Fast sen kommer jag ju på att jag inte borde klaga. Tänk på barnen i Afrika. Man blir ju påmind om att människor ju har det så jävligt runt om i världen hela tiden...så man känner sig ju som en annan skitstövel när man tycker att man har det svårt själv.

Nu ska jag sova, för imorgon är en annan dag, där solen förhoppningsvis skiner så jag blir bländad. Yeah right.
Jag ska i alla fall träna och sedan jobbar jag till 22 så jag slipper se den gråa himlen allt för mycket. Bara att skita i att titta ut genom fönstret.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback