Why did you have to die, Heath?
Jag har precis sett en film som hette Candy. Bilden ovan är väl inte direkt passande för filmen men jag hade ingen annan. Haha..ehum...hrmm...
Det var en bra film, fast något sorglig och deprimerande. Men allt kan inte vara guld och gröna skogar. Heath Ledger hade huvudroll och var enormt bra i den här filmen..som i de flesta andra filmer jag sett med honom...shit alltså..varför skulle han dö..en av de bästa skådisarna ju...enormt tråkigt och det blir ju att man tänker på det när man ser filmer med honom..
Autumn winds and banana flies
Nu är det höst for real...kyliga vindar som biter i kinden.
Mörka dagar, solstrålarna kämpar och kämpar men tar sig inte genom diset.
Snart kommer frosten som vi trampar på, det krasar om gräset.
Mörka dagar, solstrålarna kämpar och kämpar men tar sig inte genom diset.
Snart kommer frosten som vi trampar på, det krasar om gräset.
Vi har tusentals jävla äckliga fula, snuskiga bananflugor i vårt kök. Trots att det inte är skitigt och jag gör rent hela tiden så kryllar de...det är så jävla äckligt. Jag fick ett tips av Martins fasters väninna:
Hälften vatten, hälften vitvinsvinäger samt några droppar diskmedel. Blanda och ställ fram.
Gudanemej vad effektivt. De sugs till det där som myggor till mina ben. Så går de ner i vätskan och drunknar. Jädra puckon, men tur för mig.
Imorse när jag tittade hade 60 stycken dött i ett glas (ja, jag räknade dem). Jag använde vit balsamvinäger och det funkade också. Fan, nästan halva flaskan är slut.
...och nu tror alla att vi har det jättesunkigt hemma...
Missing my Rutgerprutt
Idag är en ny dag...täppt i ena näsborren vaknade jag av att jag nös.
Kom att tänka på Rutger, min undulat som dog 2005..jag tänker på honom varje dag så det är inte så ovanligt, men jag ville se bilder av honom så jag kikade i Rutgermappen i datorn. Han gillade verkligen att pussas, Rutger. Gosas, putsas, mysas...han var en mysfågel som alltid ville vara med vad man än gjorde.
Saknar honom så mycket fortfarande...
Idag var tanken att vi skulle träna lite på gymmet. Vi får väl käka lite lunch och sen gå ner och pressa lite. Humhum...
fan vad jobbigt det är att vara täppt i en näsborre...fast hellre det än båda iofs.
söndag...
I don't want to say goodbye to summer...
Näe..jag vill inte ha någon vinter. Jag vill att det ska stråla om solen. Jag vill inte bylsa på mig en massa kläder...nog för att det kan vara mysigt med mössa och vantar men då får det liksom räcka med någon månad...sen tröttnar jag på kylan, på att man aldrig vet om det ska bli slask eller ej...och på det gråa.
Idag trodde jag att det skulle vara kallt, men det var mest ruggigt, grått och regnigt..och jag svettades för att jag tagit på mig för mycket kläder.
Vill ha sommar, eller vår. Tänk när allt knoppas på våren...
Ice Storm, Snow Storm, Rain Storm
När man tror att allt har lugnat ner sig, det är så det börjar storma som mest...
..men idag är det lite lugnare på havet. Det har precis slutat regna och molnen börjar skingra sig.
Jag har varit i skolan, haft seminarium, verkat dum bara en gång..sen pratade jag utan att stamma. Wohooo!
Idag har jag inte mycket att skriva om, för jag är så enormt trött...tänker att det skulle vara kul att se bilderna som Anna tog igår, om jag är med på någon av dem eller så..någon kanske blev ok, man vet aldrig.
När min Martin kommer hem ska vi äta onyttig mat, vi ska köpa pizza eller kebab, man kan aldrig så noga veta..kan bli kinamat också..men det lutar åt pizza.. Wooooo!
Nu, vila.
Think about "the now"
Nu hoppas jag att jag inte blir för stressad ikväll, med alla de saker som måste göras. Säkert blir jag det, men jag hoppas inte. Måste tänka...ta en sak i taget.
För att kunna ta en sak i taget måste man slappna av, tänka på nuet och försöka koppla bort allt som måste göras imorgon och dagen därpå. Det som kommer då kan jag inte göra något åt just nu...
Hoppas dagen blir fin för er, alla människobarn.
Summer summertime - utmaning
Blev ju utmanad igår av Anna, igen, och hann inte fixa med det igår så idag får det bli utmaningstime. Man skulle dela med sig av sitt bästa sommarminne för i år. Hur svårt som helst...tänkte ju också att jag ville ha bilder med för det är så tråkigt med inlägg utan bilder...så jag har försökte göra två "kollageaktiga" bilder...hmm...
Mitt bästa sommarminne är utan tvekan att vi fick lägenheten som vi ska flytta till snart, men jag har inga bra bilder samt att det blev lite tråkigt utan, som sagt, så jag tar med min sommarledighet också. Jag hann fotografera så fina blommor i Sälen, jag hann med ett par mysiga dagar i Gbg med Carl-einars Varieté...det är nog de bästa minnena tror jag. Enkelt, men så betydelsefullt. De små sakerna...sommarvädret jag hann uppleva eftersom jag var ledig, blåbärsplockandet...solstrålarna...
Mitt bästa sommarminne är utan tvekan att vi fick lägenheten som vi ska flytta till snart, men jag har inga bra bilder samt att det blev lite tråkigt utan, som sagt, så jag tar med min sommarledighet också. Jag hann fotografera så fina blommor i Sälen, jag hann med ett par mysiga dagar i Gbg med Carl-einars Varieté...det är nog de bästa minnena tror jag. Enkelt, men så betydelsefullt. De små sakerna...sommarvädret jag hann uppleva eftersom jag var ledig, blåbärsplockandet...solstrålarna...
Tiden
Oliver, i bebisformat
Ibland blir jag förundrad över hur fort tiden går. Jag blir rättare sagt ofta förundrad över hur fort tiden går. Jag kikade lite på gamla bilder på min brorson Oliver när han var bebis...han fyllde ju fem stora år nu den 3 augusti...känns som det var igår han var bebis ju... Och jag själv då...fyller 27 den 10 november...27...27! Var jag inte 19 nyss? Vart tar tiden vägen? Även fast jag tycker att tiden går enormt fort så tycker jag ändå, trots det, att jag hunnit med väldigt mycket på de åren som gått...bott i flera städer, gjort fina resor, jobbat med olika saker, pluggat...
Men det är på Oliver man ser hur fort tiden går på ett annat sätt.
SKY
Jag vill inte att det ska bli mörkare...jag vill ha solsken och vacker blå himmel...värme och vackra moln...
Idag ska vi på visning av en lägenhet. Imorgon ska vi också på en visning. På söndag ska vi också på visning...det är mycket visningar nu. Men det är roligt, man får drömma lite. Drömma om fler rum och ett riktigt förråd. Just nu har vi bara ett förråd i lägenheten...det är inte kul alls.
Näe...duscha och sånt.
Lite mindre gnäll, fast ändå gnäll
Jag vill inte att sommaren ska ta slut. Jag vill fortfarande känna solen mot min kind. Jag vill se molnen glida förbi på den ljusblå himlen, regnet långt långt bort. Jag vill värmas och svettas. Kyla är något av det värsta jag vet. Det jobbigaste med vintern är trots det inte kylan...det är mörkret. Jag älskar de ljusa kvällarna vi har i Sverige om sommaren. Nu märks redan att det blir mörkare och det tycker jag inte alls särskilt mycket om..slasket och mörkret om vintern är de värsta på hela året...
Jag var ute idag och sprang 6 kilometer (vi säger att det var det)...och det var så fint väder och solen värmde och det klibbade på armarna av svetten som blev när jag sprang. På vintern är det inte alls lika trevligt att gå ut i skogen...
Apropå det..eller inte...så har min kondition blivit jättemycket bättre nu i sommar när jag cyklat flera mil i veckan. Det känns i alla fall bra.
Old Lunar-diary
Jag letade efter en receptsamling till mamma som jag sparat på datorn, när jag kom över en del gamla dagboksinlägg som jag skrev när jag var medlem i ett community vid namn Lunarstorm. Vet inte om någon är bekant med det communityt, men det är väl mest fjortisar där nuförtiden...i alla fall..jag skrev ju så mycket på den tiden...enormt mycket...många ord som strömmade ur mig, jag funderade som en dåre...shit...och bara för det tänkte jag att jag skulle dela med mig..av en nittonårig Malins tankar en eftermiddag i juli år 2001...
here we go:
"Mellan mina öron, inuti huvudet, finns något som kallas för hjärnan. Den är ett slags svampliknande ting som genom elektriska impulser och annat tar emot och skickar signaler från kroppens alla hörn...Men den slutar aldrig att förvåna mig. Trots att det låter enkelt, är det så fasligt svårt och jobbigt att förstå dess arbete och varför den ibland gör en så arg...och ibland glad.
Idag har jag gått omkring med en enda låt på hjärnan hela dagen, och den har jag inte ens hört på flera veckor. Eller mer. Det gör detsamma vilken låt det är för det är så nästan varje dag. Nya låtar...som sitter där någonstans i någon del av hjärnan och gnager. Ibland är det bara en viss sekvens ur en låt...kanske bara ett ljud eller ett gitarrsolo eller något annat. Sitter där i hjärnan. Hur kommer allt egentligen in där? För skulle jag försöka skriva ner allt jag kan komma på som finns i min hjärna skulle inte papper o penna räcka till, eller en dator heller för den delen. Jag skulle få sitta vaken dag och natt i flera decennier för jag kan inte ens föreställa mig hur mycket som lagrats därinne genom mitt liv.
Personer man inte träffar längre finns alltid kvar, gamla lärare från lågstadiet som man fortfarande minns namnen på, den där godisen man hittade på golvet i sitt rum när man städade när man var sju år...Eller när man var på landet och samlade små grodor i en stor hink...så det myllrade av smågrodor i hela gräsmattan o mamma blev arg. Eller när man började gymnaiset, första dagen. Så nervös man var då. Satt där i matsalen o ojade sig o hade ont i magen. Eller när man blev kär för första gången o trodde man skulle dö av kärlek. Sedan kom man på att man inte alls var kär...som vanligt. Utan man bara bråkade med personen som man inte kände...Var ovän med någon man inte kände...ganska lustigt ändå...Eller den där äckliga tacosen vi fick i matan när jag gick i femman. Jag minns så himla mycket och det vore faktiskt kul att kunna skriva ner allting, men det är ändå en svår uppgift...
Jag minns den allra första dikten jag skrev...och den allra första berättelsen jag skrev...och jag minns att jag och min kusin brukade samla sniglar i våra cykelhjälmar när vi var små. Stora, tjocka sniglar...:)
Småsaker, men de betyder så oerhört mycket...för mig. Och tänk så mycket jag kommer att minnas senare i livet då jag levt ytterligare 20 år...Vad jag kommer att tänka på då och vad jag kommer minnas mest. Vem jag kommer minnas mest. Vem.
Hjärnan är ett svampliknande ting mellan mina öron, inuti huvudet. Jag har en sån.
Egentligen vill jag bara vara glad, men glädjen skulle ju egentligen inte kunna existera utan sorg och tråkigheter. Egentligen. Så kanske för att få uppleva det glada, måste jag stå ut med en hel del tråkigheter också. Det kanske är så det skall vara, ett evigt cykliskt förlopp...?
Just nu önskar jag...jag önskar...önskar...Äh, ingen idé, det slår ju ändå aldrig in. Jag vet inte hur många gånger jag önskar varje dag. Kanske borde sluta önska...
Tänk att få vara en vild fågel, med sina vingar fara vart än man ville och se hela världen. Och flyga bort...bort...Det enda jag kan göra nu är att trolla. Jag trollar...trollar mig själv...BORT!"
here we go:
"Mellan mina öron, inuti huvudet, finns något som kallas för hjärnan. Den är ett slags svampliknande ting som genom elektriska impulser och annat tar emot och skickar signaler från kroppens alla hörn...Men den slutar aldrig att förvåna mig. Trots att det låter enkelt, är det så fasligt svårt och jobbigt att förstå dess arbete och varför den ibland gör en så arg...och ibland glad.
Idag har jag gått omkring med en enda låt på hjärnan hela dagen, och den har jag inte ens hört på flera veckor. Eller mer. Det gör detsamma vilken låt det är för det är så nästan varje dag. Nya låtar...som sitter där någonstans i någon del av hjärnan och gnager. Ibland är det bara en viss sekvens ur en låt...kanske bara ett ljud eller ett gitarrsolo eller något annat. Sitter där i hjärnan. Hur kommer allt egentligen in där? För skulle jag försöka skriva ner allt jag kan komma på som finns i min hjärna skulle inte papper o penna räcka till, eller en dator heller för den delen. Jag skulle få sitta vaken dag och natt i flera decennier för jag kan inte ens föreställa mig hur mycket som lagrats därinne genom mitt liv.
Personer man inte träffar längre finns alltid kvar, gamla lärare från lågstadiet som man fortfarande minns namnen på, den där godisen man hittade på golvet i sitt rum när man städade när man var sju år...Eller när man var på landet och samlade små grodor i en stor hink...så det myllrade av smågrodor i hela gräsmattan o mamma blev arg. Eller när man började gymnaiset, första dagen. Så nervös man var då. Satt där i matsalen o ojade sig o hade ont i magen. Eller när man blev kär för första gången o trodde man skulle dö av kärlek. Sedan kom man på att man inte alls var kär...som vanligt. Utan man bara bråkade med personen som man inte kände...Var ovän med någon man inte kände...ganska lustigt ändå...Eller den där äckliga tacosen vi fick i matan när jag gick i femman. Jag minns så himla mycket och det vore faktiskt kul att kunna skriva ner allting, men det är ändå en svår uppgift...
Jag minns den allra första dikten jag skrev...och den allra första berättelsen jag skrev...och jag minns att jag och min kusin brukade samla sniglar i våra cykelhjälmar när vi var små. Stora, tjocka sniglar...:)
Småsaker, men de betyder så oerhört mycket...för mig. Och tänk så mycket jag kommer att minnas senare i livet då jag levt ytterligare 20 år...Vad jag kommer att tänka på då och vad jag kommer minnas mest. Vem jag kommer minnas mest. Vem.
Hjärnan är ett svampliknande ting mellan mina öron, inuti huvudet. Jag har en sån.
Egentligen vill jag bara vara glad, men glädjen skulle ju egentligen inte kunna existera utan sorg och tråkigheter. Egentligen. Så kanske för att få uppleva det glada, måste jag stå ut med en hel del tråkigheter också. Det kanske är så det skall vara, ett evigt cykliskt förlopp...?
Just nu önskar jag...jag önskar...önskar...Äh, ingen idé, det slår ju ändå aldrig in. Jag vet inte hur många gånger jag önskar varje dag. Kanske borde sluta önska...
Tänk att få vara en vild fågel, med sina vingar fara vart än man ville och se hela världen. Och flyga bort...bort...Det enda jag kan göra nu är att trolla. Jag trollar...trollar mig själv...BORT!"
Jag fann ett halsband
Inatt eller i morse, minns inte exakt, drömde jag att jag hittade ett sådant där "Best friends"-halsband som någon hade slängt. Först hittade jag den ena delen och tänkte att någon blivit arg på sin bästa vän, men sen fann jag även den andra delen. Då förstod jag inte alls. Tänk om de blivit arga på varandra och glömt bort den vänskap de hade...
Tyckte det var så synd. Jag tror jag tog hem halsbandet och tvättade av det.
Tyckte det var så synd. Jag tror jag tog hem halsbandet och tvättade av det.
Här är det höst
Jag är helt chockerad över det fina vädret vi lyckades finna i Öregrund. Solen sken, himlen var blå, det var sommar.
Nu är vi hemma igen och här är det höst.
Busmusblomsdans
En ensam liten blomma, växte vid ett hus.
En ensam liten blomma fick besök av en mus.
Musen sa "hej på dig"
Blomman sa "vill du vara vän med mig?"
Sedan den dagen
Kliar blomman musen på magen
Och de busar och dansar tillsammans
I en busmusblomsdans
En ensam liten blomma fick besök av en mus.
Musen sa "hej på dig"
Blomman sa "vill du vara vän med mig?"
Sedan den dagen
Kliar blomman musen på magen
Och de busar och dansar tillsammans
I en busmusblomsdans
SKALS - that's my name
Ingen tycker att mina blombilder är fina...buhuuuuuu.
Haha.
Jag satt och kollade lite på mitt efternamn, då det är ett ganska ovanligt namn...och jag visste att det kom från en liten by som heter Skals på Jylland i Danmark (jag har danskt påbrå, farfar därifrån). Kollade på Wikipedia och det bor ca 1. 797 personer där. Eftersom det står på danska har jag lite svårt att förstå det som står men det verkar som det finns en slags folkhögskola där också.
Det är kul att se vad man har kopplingar till. Jag har ingen som helst kontakt med någon släkt i Danmark, även fast jag misstänker att jag har en hel del där...jag har bara kontakt med en annan Skals nuförtiden, det är min bror. Jag satt en dag förut och kikade på Facebook och där fanns det massor av Skalsar i hela världen, rätt många i USA. Kanske man ska skicka iväg ett mail och fråga ut dem lite. Kanske är jag släkt med fler av dem?
My Skals is mine!
Haha.
Jag satt och kollade lite på mitt efternamn, då det är ett ganska ovanligt namn...och jag visste att det kom från en liten by som heter Skals på Jylland i Danmark (jag har danskt påbrå, farfar därifrån). Kollade på Wikipedia och det bor ca 1. 797 personer där. Eftersom det står på danska har jag lite svårt att förstå det som står men det verkar som det finns en slags folkhögskola där också.
Det är kul att se vad man har kopplingar till. Jag har ingen som helst kontakt med någon släkt i Danmark, även fast jag misstänker att jag har en hel del där...jag har bara kontakt med en annan Skals nuförtiden, det är min bror. Jag satt en dag förut och kikade på Facebook och där fanns det massor av Skalsar i hela världen, rätt många i USA. Kanske man ska skicka iväg ett mail och fråga ut dem lite. Kanske är jag släkt med fler av dem?
My Skals is mine!
A dream of changing the seasons
Okej, since det är sommar och vädret nu verkar börja likna sig vid riktigt svenskt sommarväder...så försöker jag hålla humöret uppe med blombilderna jag tog i Sälen.
Dessutom påminner de mig om den trevliga lediga sommar jag haft hittills. Förutom en månads jobb i juni då alltså. Men jag har ju varit ledig i ett par veckor nu och stormtrivs. Känner inte alls för att gå till skolan den 25. Har ju som tur är ett par veckor sommarlov kvar att försöka ta vara på. Det är också en konst, att kunna ta vara på sommaren så att den inte bara rinner ur händerna på en.
Hösten är väl okej, våren är bra, sommaren är favorit...men vintern...sorry alltså vintern...jag gillar dig inte. Jag kan tänka mig att ha vinter 1-2 månader per år så att alla vinterälskare ändå kan få lite skidåkning eller vad det nu är som lockar så med iskyla och slask...sen vill jag ha ljumna brisar, solstrålar, ljusa kvällar.....blommor.
Dessutom påminner de mig om den trevliga lediga sommar jag haft hittills. Förutom en månads jobb i juni då alltså. Men jag har ju varit ledig i ett par veckor nu och stormtrivs. Känner inte alls för att gå till skolan den 25. Har ju som tur är ett par veckor sommarlov kvar att försöka ta vara på. Det är också en konst, att kunna ta vara på sommaren så att den inte bara rinner ur händerna på en.
Hösten är väl okej, våren är bra, sommaren är favorit...men vintern...sorry alltså vintern...jag gillar dig inte. Jag kan tänka mig att ha vinter 1-2 månader per år så att alla vinterälskare ändå kan få lite skidåkning eller vad det nu är som lockar så med iskyla och slask...sen vill jag ha ljumna brisar, solstrålar, ljusa kvällar.....blommor.
Fly full of philosophy
Glömde nästan bort den filosoferande flugan. Här har ni honom!
Jag har ju inte ett extremt macro-objektiv men jag lyckas ta ganska bra närbilder i alla fall. Jag är mycket nöjd med denna flugfilosofibild. Vad tycker ni?
No best friend who calls me her best friend
Imorgon bitti, vid åttatiden, kommer jag och Martin att försöka komma upp ur sängen och fixa det sista inför veckan i Sälen. Frågan är då om vi kanske ska sova snart...?
Den 28 juli, alltså nästa måndag, kommer vi att resa med tåg till Göteborg i två dagar för att träffa vänner, äta hotellfrukost, se Carl-einars varieté på Liseberg och jag kanske har råd att shoppa något. Vänner måste man ta vara på, jag har för få av dem. Därför är det trevligt att jag och Martin känner lite trevligt folk i Gbg vi kan hälsa på.
Jag har ingen bästa vän, som kallar mig sin bästa vän. Det känns som det var på högstadiet jag senast hade det. Jag lider inte av det så mycket, faktiskt. Det kanske låter konstigt. Jag tycker att jag har fina människor kring mig så det faktiskt känns riktigt bra. Men visst skulle det vara lite kul att ha en liten bästis, någon man känner väl och kan prata om allt med.
En liten väninna.
Kanske finner jag en sådan någon gång, annars kommer jag klara mig galant ändå. Ja!
Oj, vilket sidospår jag kom in på nu.
Jag kommer att försöka blogga lite i Sälen om jag får det att fungera med internätet och Martins mobil. Annars skriver jag igen om en liten vecka. Kolla mitt arkiv vetja, det finns massor av trevliga saker där. Både att läsa och titta på!
The red Diamond
Idag är en ny dag.
Idag är en ganska molnig dag, men jag ska försöka ge mig på en joggingtur. Det är ändå bara lite mer än en månad kvar till Tjejmilen, så lite måste jag ligga i nu. Hela nästa vecka är vi i Sälen och då ska jag jogga där. Det blir bra det.
Efter min joggingtur ska jag svettig gå in på Ica och handla lite inför eftermiddagen då vi får besök av mor och kanske bror och hans tjej. Vi får se.
Min brorson åker till Spanien idag. Honom ser jag inte förrän i slutet av augusti igen troligen.
Träffar honom för sällan.
Känn ingen sorg för mig Göteborg
Det här är en bild av hur det såg ut i vårt vardagsrum i den första lägenheten som vi hyrde i andra hand av en jätteschysst kille. Provisoriskt möblerat javisst, men fan...jag gillade det. Vi bodde vid Backaplan nästan.
I slutet av juli blir det Göteborg igen, fast bara ett par dagar och då på vandrarhem. Fast jag gillar vandrarhem. Vi kanske till och med har råd att bo på hotell, ska höra med Martin. Vi ska shoppa (i alla fall jag) och träffa lite vänner och så höjdpunkten: Se Carl-einar! Yeeeah!
Men idag, är det en riktig sommarmorgon, precis så som sommarmorgnar ska vara. Varmt, soligt, tyst (förutom mina fåglar som skriker...varför gör de alltid det på morgonen...kvittra fåglar, kvittra!) och jag tänker på landet.
Nu - mot jobbet och de sista arbetstimmarna. Sedan är det semester!
Oh oh oh oh De e sommar
Oh oh oh o folk i parken
Oh oh oh oh De e sommar
Oh oh oh vi lättar från marken
Wihooo, Ragge, Wihooo!