Ska ju sova....ska ju duscha...varför måste man alltid göra massa saker innan man äntligen får krypa ner i sängen och blunda (kanske inte somnar, det hör till ovanligheten att jag somnar inom en timme) i mörkret. Tänderna ska borstas, ansiktet tas om hand, kroppen smörjas in.

Jag var ju till doktorn med mina utslag och fick kräm mot dem...nu är jag fin igen. Utslagen försvann på bara några dagar. Dock syns de värsta litegrann fortfarande, men de är inte röda och kliar inte.
Jag hade fått utslag över hela magen och det började krypa mot ryggen. Armarna var alldeles rödfläckiga så jag ville inte använda kortärmat där ett tag...det var jobbigt när jag skulle träna. Jag fick stå ut med att alla såg mina fula armar. Brösten var också de fulla av kliande röda, ömma utslag...nu är det fint där igen men huden är torr och skum efter den starka krämen. Men klart bättre det än kliande röda utslag. Uschiamej, jag vill inte ens tänka på hur hemskt det var att ha det där på kroppen...
Jag blev beskådad av många sköterskor och läkare där på mottagningen när jag visade upp mina vackra utslag..

"Hur länge har du haft det sådär?"
"Ja, så här illa har det varit en vecka kanske, innan dess var det lite mindre."
"Men såhär kan du ju inte gå omkring!"
Så fixade de så att jag fick hjälp utan att jag hade bokat tid. Skitschysst.

Nu ska jag fixa mig för att sova...men jag hade ingen rolig bild att lägga in idag. Fotade aldrig mina utslag. Haha.
Här kommer en annan bild strax, ska bara scanna först.

Okej här har ni:
En tuschteckning som tog evigheter...har inget att göra med mina utslag men jag gillar den. :)