Is this the end?

Som jag sagt förut flera gånger...jag känner mig inte tjock. Jag är inte tjock, men jag är inte smal. Men jag känner mig lagom. Känner mig. Jag är inte lagom. När jag ser mig själv på bild tycker jag oftast inte att jag är mig lik.
"Jag är ju inte sådär tjock."
 Jag är inte tjock. Men jag är heller inte smal.
Det konstigaste är ju att jag känner mig lagom, men så fort jag ser bilder så får jag värsta chocken...man tycker ju att man borde vara medveten om hur man ser ut. Inte jag, tydligen. Jag går runt och tror att jag är värsta lagoma snyggot och så har jag gått runt som värsta runda bollen hela tiden. Knasigt.

Is this the end?
The end of runda Malin?
Det behövs ju inte så mycket? Mindre godis och mer träning?

Förr i världen jobbade man på gården med kroppsarbete, åt husmanskost och behövde inte gå på gym eller ens bry sig om att sluta äta godis. Det fanns ju förtusan inget godis.
Jag måste gå ut i skogen, springa 6 km, sluta äta godis (eller i alla fall i veckorna), äta mindre portioner mat (även fast jag faktiskt äter normala portioner nu...), gå på gym...shit alltså...det tar tid att må bra i dagens samhälle...

Det tar tid att vara fin...?
Är man fin om man är smal? Är man ful om man väger tio kilo mer än man borde?

ja..som du nu skrev själv så var jag mycket smalare när jag startade bloggen...men det såg jag inte då..Då tyckte jag itne att det var nån större skillnad mot hur jag ser mig nu...Men det är ju skillnad för nu är jag inte jättesmal, jag är ju mot knubbiga ållet och märker på vartenda plagg att jag gått upp..och jag kan se skillnaden i bloggen..på armar, på benen, i ansiktet..



Jag tycker jag äter nyttigt jag har nu slutat äta godis, i tre veckor..jag går promenader, powerwalks osv..men känns ändå som jag ökar..och då blir man ledsen..

Jag förstår hur du menar, jag är nog lite likadan. Fast jag vet att jag är tjock, eller i alla fall att jag skulle kunna väga betydligt mycket mindre.

Jag tycker du ser fin ut och inte alls tjock. Dessutom, nej det gör inget alls om man har lite för mycket kroppshydda. Man kan vara jättefin ändå.

nej jag tycker inte att du är tjock och jag är väl inte tjock heller så sett men jag uppfattar mig som det när jag jämför mig med riktiga smalisar och om jag ser tillbaka på bloggstarten och när jag inte får på mig mna kläder längre..Tankegången blir ju : ökat i vikt och omfång= tjockare än förut= tjock..

man ser sig själv...eller dömer sig själv på ett sätt och andra på ett annat..



pussar gumman!

Svar: Det är nog för att jag är en ganska intressant kille jag, håller du inte med?



Men jag tycker du ska vara nöjd med den du är och att du har hälsan!

Jag håller med dig om det du skriver. Jag ser mig inte som tjock men när jag ser bilder på mig själv så är jag bevisligen det. Haha. Jag tycker att jag är lagom men samtidigt vet jag att jag behöver gå ner i vikt, men det är så himla svårt.. Jag tycker att jag rör på mig rätt mycket och äter nyttigt men ändå händer det ingenting. Kram Malinen

Förresten tycker jag att du är jättefin som du är. :)

så länge man KÄNNER sig fin så ÄR man fin.

o du e en mycket vacker kvinna me en fin kropp,byta?=)

hehe,ska vi ses o springa in i varandra så kanske vi byter kroppar =)

Jag tycker att du är jättefin Malin! :) Det är så synd på det här hysteriskt smala idealet som råder. Den allmänna uppfattningen verkar vara att smal = snygg, hur man sen egentligen ser ut, vilka drag man har i ansiktet, var kurvorna sitter etc spelar ingen roll!? Du har jättevackra drag Malin, och jag tror inte att du skulle passa som pinnsmal. :) Du är lagom som du är nu tycker jag, men självklart måste man trivas med sin kropp och det spelar ingen roll hur många gånger andra påpekar att man är fin som man är. Sen har du ett hårsvall som jag skulle kunna döda för. Eller ja, nästan iaf. ;)

jag känner så väl igen det där resonemanget. Resonemanget som man har med sig själv i huvudet. För jag känner mig inte direkt tjock. Vet att jag inte är tjock. Men när jag tittar mig i speglar så ser jag något sorts mellanting av vad jag tror att jag är. Å ena sidan är jag liten och proportionelig. Men å andra sidan så känner jag att det är saker jag skulle vija ha mindre. Och jag hatar vårt samhälle och den bild vi matas med att vi "borde" se ut som. För jag är för klok för att vilja tvingas vara som den. Men den påverkar mig ändå! Jag ÄR inte nöjd med min kropp. Och jag skulle verkligen vilja vara det. Men samtidigt tror jag inte att jag skulle vara riktigt nöjd om jag gick ned 5 kilo heller. För hetsen ligger på något sätt fortfarande på en. Från media, från världen och från mig själv. Medvetet och omedvetet.

tycker att du är läcker som du är. Tycker att man skall gå efter det man känner och inte hur man ser ut på bild. Men det där med vikt är ju himmla svårt alltså. Media ger ju hela tiden ut en bild av hur vi skall se ut. Samtidigt är den bilden inte alls det som borde kallas "lagom" i och med att det alltid handlar om underviktiga tjejer.Jag pendlar från dag till dag mellan mina tanke gångar kring mig själv. Ena dagen kan jag tycka att jag är för tjock för att gå till att nästa dag tycka att jag är aldeles för benig. Men jag antar att man aldrig kommer att bli helt hundra procent nöjd med sig själv. så det är bara att aceptera sin spegelbild och låta det vara helt enkelt (om man inte är så smal eller tjock så att det utgjör en hälsorisk då bör man nog ändra sina beetenden.)